Torrevieja - Toledo

Då hade det efter två veckors slappande blivit dags att ut och resa igen! Den här gången skulle vi ta oss upp till Toledo och Madrid, spendera några dagar där för att sen flyga hem därifrån. Varför det, kan man fråga sig? Helt enkelt för att vi tycker att det är roligt att se och göra nya saker och för att vi gillar billiga flygbiljetter! Vi gillar billiga flygbiljetter så till den grad att vi köper dubbla.... och den storyn måste jag nog berätta, men det får nog bli i ett eget inlägg..

Hur som helst, vi packade in oss i våra piffiga små minihyrbilar och åkte iväg. Efter många Ford Fiestor fick vi till slut en Toyota (vi har två Toyotor hemmavid) och maken blev genast på bra roadtrip-humör. Det var ju ändå ett par mil att bränna så det var bara att sätta igång och köra. Lunchstoppet blev i La Roda eftersom jag läst om att de var kända för ett speciellt bakverk, Miguelitos. I efterhand visade sig att det var hemstaden till en kollega till mig och Miguelitos var hennes absoluta favoritbakverk (efter svenska släta kardemummabullar). Hur som helst, vi klämde i oss lite lunch; hamburgesas, gazpacho och gambas och gick till första bästa konditori och köpte oss ett litet paket av det berömda bakverket. 

De såg ju onekligen goda ut, men dessvärre var de inte lika goda som de såg ut. Tacka vet jag nybakat, krispigt wienerbröd med vaniljkräm..

Nåväl, vi brände vidare med siktet inställt mot Toledo där vi skulle spendera en natt och en dag innan vi drog vidare in till Madrid. Efter en lång dag i bilen med fantastiska vyer och bra vägar kom vi fram till hotellet sen eftermiddag och vi var alla rätt sugna på att bada i poolen efter de ca fem timmarna i bil, tro det eller ej. Barnen hann också med nån halvtimme - timme i kids club:en, sen badade vi tills poolen stängde. 

Och hotellet, Beatriz Auditorium och Spa, var det inget fel på, det var trevligt även om vår ena medresenär tyckte att det mest påminde om en kryssningsbåt inredningsmässigt.

Efter lite poolhäng och dusch började det bli dags för mat och vi tänkte rulla in mot Toledos äldre kvarter. Det var ca 40-42 grader i luften och stekande varmt även om det nu blivit sen kväll. Vi åkte in mot stan, hittade en parkering och började promenera inne i de gamla delarna, judekvarteren, förbi den monstruösa katedralen och in mot restaurangtorget.

Efter att ha velat fram och tillbaka: Vilken restaurang ser trevligast ut? Vilken har bäst mat? Vilken har rimligast priser? Då såg vi det: Ett litet restaurangtorg där restaurangerna hade fuktspridare och beslutet var taget. Där. Ska. Vi. Äta. Punkt. Vi gick dit, satte oss, beställde in dricka och kollade menyerna och det såg lovande ut. 

Ahh.. vi andades ut. Äntligen på en trevlig restaurang med bra utbud, mitt i smeten i det gamla Toledo, dessutom med fukt. Föga anade vi då att restaurangen inte tog kort. En sekund senare blev det dock ett uppenbart faktum. Vi fick dessutom höra att närmsta bankomat var 20 minuters gångväg därifrån.. Hur skulle vi då betala för drickan?? Tur nog hade vår yngsta son sin plånbok med sig, viken vi länsade och efter att ha räknat cent för cent kunde vi med nöd och näppe betala för den dricka vi hade beställt in.

Servitrisen hyste väl medlidande med oss för när hon såg besvikelsen lysa i våra ögon som det skarpaste norrsken och när hon såg hur frenetiskt vi räknade rostiga mynt från en Star Wars-plånbok kom hon in med en portion Patatas Bravas "on the house." Och förlåt mig alla Italienälskare - men detta hade inte hänt i Italien. 

Besvikna, skamsna, och inte minst sjukt hungriga - letade vi oss tillbaka till bilen för att åka tillbaka till hotellet. På väg dit hittade vi en liten kvartersbutik som höll öppet. Denna lilla butik kunde inte bara skryta med att ta kort, utan även att servera varma croissanter och sälja kall cava. Lyckan var gjord och en sen middag bestående av micrade croissanter i papper intogs på en parkbänk utanför butiken.

Nuff Said.