fredag 27 juni 2014

Fredagsmarknaden och den spanska själen

Idag har vi varit på den beryktade fredagsmarknaden. Ett par plastiga leksaker inhandlades, för inte kan man få nog av leksaker (?), och lite oliver. Och säga vad man vill om dessa brokiga marknader, om kvaliteten på varorna eller om vilken mindre lyckad geografisk plats de befinner sig på, men vilken bedrift det är att stå och sälja sina varor dag ut och dag in, år ut och år in. På än det ena stället, än det andra. Det är ändå respekt.

Kanske har jag ett rosa filter i mina semesterglasögon men jag tycker att mentaliteten i Spanien är så mycket lättsammare än hemma. Självklart generaliserar jag nu, men även det minsta uttalandet bygger väl på någon slags generalisering, inte sant?
Jag tänker att ett så omfattande arrangemang som fredagsmarknaden ändå är borde generera ett par slagsmål om dagen och en hel del tutande och fula fingrar i luften. Kanske har jag bara varit på fel plats vid fel tidpunkt men det jag hör när jag vandrar gata upp och gata ner vid stängningsdags är glada tillrop, och det jag ser är spanjorer som mer eller mindre noga packar ihop sina varor och en mängd bilar på kö, inparkerade, men med förare som tålmodigt väntar på att få komma ut. Jag är inte så säker på att tålamodet hade varit detsamma i Sverige.

Jag tänker också på en pappa som med sin familj brukar hänga vid det poolområde som vi helst går till (se nedan). Han har två söner som han brukar kasta boll med i barnpoolen där min yngsta son brukar vanka av och an, helt inne i sin lilla värld. Varje gång pappan är där säger han nåt till min son, som oftast i och för sig inte ens fattar att han blir tilltalad, och försöker få med honom i leken. Ett par gånger har de spelat boll tillsammans och pappan är mycket noga med att berömma min sons "fantastiska" kast. "Muy bien!" säger han och gör tummen upp till ett ultrablont svennebananbarn. Är detta inte fantastiskt, så säg? Han bor helt uppenbart i området med sin familj och antagligen badar han i poolen ganska många dagar och ser ganska många turister, extranjeros, där. Ändå tar han sig tiden och ansträngningen att engagera min son i leken . Hade det varit jag hemma i Sverige som dagligen fått dela en mycket begränsad yta med otaliga turister utan språk hade jag inte brytt mig. Och hade jag brytt mig så hade det nog snarare varit åt det trötta, bittra hållet. Ok, jag inser att det kanske säger mer om mig än pappan i poolen, men ändå. Lika sant som det är sagt, lika mycket uppskattar jag det "spanska" jag ser.

Viva España!

tisdag 24 juni 2014

San Pedro del Pinatar

Efter ett par intensiva dagar av fixande och trixande i lägenheten varvat med skönt poolhäng var det dags för ett av de obligatoriska utflyktsmålen, San Pedro del Pinatar. Första gången vi hamnade där var vi egentligen på väg till La Manga men hamnade helt fel. Detta visade sig dock bli en hit och vi har återkommit dit varje år sen dess. Men det är ju inte första gången en felnavigering öppnar för nya möjligheter, tänk bara på ullhandlarsonen Christofer Columbus..

Men vad är det då som gör att just denna strand är så fantastisk? Ja, bland annat för att landtungan, La Manga ligger utanför så det blåser nästan aldrig där och det är aldrig några vågor att tala om. Dessutom är det långgrunt vilket i kombination med ovan nämnda gör att det är väldigt barnvänligt och dessutom varmt och skönt i vattnet. 

En annan trivselfaktor är att det knappt är några turister där, däremot många sköna spanjorer. Förra året var det till exempel ett hurtigt pensionärsgäng där. De kanske var runt 15 stycken och de hade med sig fem sex parasoller och de fyllde påsar med sand och spände linor från dessa till parasollerna. Sen hade de klädnypor och lakan med sig som de spände över och runt alla parasoller. Inne i det brokiga och färgstarka tält som tog form fanns stolar och bord och de dukade upp den ena läckerheten efter den andra. Vin, oliver, bröd, räkor, ostar, frukt, etc. Efter lunch lade sig männen i sina stolar och snarkade högt medan damerna sökte sig ut i vattnet för en pratstund. En underbar syn och en av anledningarna till att vi uppskattar just denna strand.

I år var det väldigt lugnt där, dessutom. När vi semesterfirare släntrade in, började spanjorerna gå hem och när de kom tillbaka började vi dra oss hemåt. Ja, ni ser ju själva, vi behövde ju inte direkt armbåga oss fram...

lördag 21 juni 2014

Frimester vs Wi-Fi

År 2009 var ett av de 30 orden på Språkrådets nyordslista "frimester", ett ord som ligger bra i munnen och konnoterar något positivt. Frimester innebär att man är helt ledig från sitt jobb under sin semester, man har alltså noll uppkoppling och noll tillgänglighet på mobilen.

Kanske beror det på vilket yrke och/eller personlighet man har för min man har gladeligen stängt av sin jobbtelefon utan hänvisning, låter inboxen vara ifred och känner sig fri i sin otillgänglighet medan jag har jobbtelefonen vidarekopplad till mobilen och smygläser mina mejl. Inte för att någon någonsin ringer mig, men i alla fall. Det KAN ju vara nåt viktigt. Och någon gång, bland alla mejl om kommunutbildningar, spam och afrikanska tiggarmejl finns det ju en teoretisk möjlighet att jag skulle kunna få ett sjukt viktigt mejl. Är det inte brukligt att mejla lärare mitt i sommaren, så säg?

Nåja, detta med frimester är ju iallafall klart överskattat och därför var en av semesterns viktigare missions att skaffa Wi-Fi. På Spanienforum hade jag läst mig till att Sattvplus.com skulle vara bra. Sagt och gjort och tre dagar senare var montörerna på plats. Men, dessvärre såg de väldigt förvirrade ut. Man skulle kunna tro att någon med yrke att montera antenner på tak och installera Wi-Fi skulle ha någon slags vana av att göra just det. Så var icke fallet.

Eller, det beror ju på hur man ser det. Vi har ett väl fungerande internet snyggt inkopplat. Däremot sitter själva mottagaren på grannens (ja, du läste rätt) solterass mot att hon nu också har tillgång till vårt internet. Win-win skulle någon säga, väldigt tveksamt enligt mig. Men, å andra sidan befinner vi oss i Spanien. Det är kanske dags att släppa den konspiratoriska, misströstande svennen hemma och bara gilla läget. Precis som han med frimester har gjort.

Frimester vs Wi-Fi: 0-1



fredag 20 juni 2014

Om packning och att äntligen vara tillbaka

Ja, ner kom vi denna gång också. Med 74,7 kg i packning av 75,0 kg tillåtna. Men så gillar vi ju att resa lätt också..

Det mesta fick faktiskt plats tro det eller ej: SodaStream, blender, en lampfot, tupperwareburkar, sofföverdrag, kuddar, 2 DVD-spelare (varför nöja sig med en?), filmer, Playstation med div. kontroller och spel, en Brita-kanna, handdukar, påslakan, 2,3 kg LEGO och minst lika mycket leksaksbilar, böcker, luftmadrasser, sällskapsspel mm mm. Och ja just det, lite badkläder packades också ner på slutet..

Hur som helst, denna gång var låset i dörren orört och kylen fanns kvar och genast kändes det bra mycket bättre att komma ner än förra gången! Men vi fick dock en annan överraskning, om möjligt ännu mer oväntad än inbrottet sist: Vår balkong var ommålad! Spacklad, fixad och snyggt ommålad. Hm.. Vem.. varför? Det visade sig så småningom att det var urbanicazionen som fixat detta, vilket fick oss att känna oss lite extra välkomna och som att föreningen är seriös och stabil.

Eftersom lägenheten varit uthyrd till och från under vintern undrade vi också hur mycket som skulle vara helt och hur pass städad lägenheten skulle vara. Men, även här blev vi positivt överraskade: Lägenheten var fint städad och det mesta verkade finnas kvar i befintligt skick.
En annan sak som vi var lite nyfikna på var hur barnen skulle reagera. De hade inte varit i lägenheten sen visningen och som sagt, humöret var väl inte super-på-topp just då. Men efter bilresa, flygbussresa, ett par timmars flyg, utkvittering av hyrbil, resa från Alicante till Torrevieja och efter en gourmet-1-euros-middag på Carrefour så gick allt över förväntan. Kanske hade det i och för sig nåt att göra med den leksaksmuta de fick som välkomstpresent. Nåja, hur det än var med allt så var vi nu, om än trötta, på plats i vår alldeles egna lilla lägenhet i Torrevieja!

Äntligen!